Och gotland är en blåsig liten ö...
jag börjar komma till rätta här på denna lilla ö, och om sanningen ska fram trivs jag faktiskt riktigt bra..
i morse tvingade jag mig själv upp klockan 05:30 för att fixa till mig och sedan bli hämtad av min favvo mobror.
han kom sådar 10 minuter sen med en lika bra anledning som vanligt.. vi var sedan och kollade 2 hästar, och ja båda var dräktiga.
efter allt detta red jag min rastlösa häst som antagligen tror att hon är i något konsentrationsläger.
hon är van vid stora gröna hagar och sin bästis... men jag säger bara välkommen till ditt nya liv som stadshäst.
jag kom hem och pluggade lite, pratade med min kära sambo och tog en power nap.
vi tog sedan våra cyklar för att ivrigt handla frukt ost och toa papper.
på vägen hem lyckas vi då fastna i varandras styren och pladask ligger jag på emely och hennes cykel.
jag reste mig upp frågar hur det gått och när jag stått där en liten stund inser jag att min kjol är uppdragen och att jag mot all trafik står och visar min rumpa i bara string!! och jag kan säga att det inte var den lilla vägen heller.
mina strunpbyxor slets sönder och man kan se tydliga skrapsår på både knä och tå.
min kära sambos mjölk och fil låg längst med gräset, cyklen gick i sönder och till råga på allt blev bananerna helt tilltuffsade.
well, man kanske ska lämna cyklandet till folk som kan i stället. men lite kan jag nog få skylla på de starka vindarna här är. nu ska jag gå och plåstra om mina sår och läsa lite...
i morse tvingade jag mig själv upp klockan 05:30 för att fixa till mig och sedan bli hämtad av min favvo mobror.
han kom sådar 10 minuter sen med en lika bra anledning som vanligt.. vi var sedan och kollade 2 hästar, och ja båda var dräktiga.
efter allt detta red jag min rastlösa häst som antagligen tror att hon är i något konsentrationsläger.
hon är van vid stora gröna hagar och sin bästis... men jag säger bara välkommen till ditt nya liv som stadshäst.
jag kom hem och pluggade lite, pratade med min kära sambo och tog en power nap.
vi tog sedan våra cyklar för att ivrigt handla frukt ost och toa papper.
på vägen hem lyckas vi då fastna i varandras styren och pladask ligger jag på emely och hennes cykel.
jag reste mig upp frågar hur det gått och när jag stått där en liten stund inser jag att min kjol är uppdragen och att jag mot all trafik står och visar min rumpa i bara string!! och jag kan säga att det inte var den lilla vägen heller.
mina strunpbyxor slets sönder och man kan se tydliga skrapsår på både knä och tå.
min kära sambos mjölk och fil låg längst med gräset, cyklen gick i sönder och till råga på allt blev bananerna helt tilltuffsade.
well, man kanske ska lämna cyklandet till folk som kan i stället. men lite kan jag nog få skylla på de starka vindarna här är. nu ska jag gå och plåstra om mina sår och läsa lite...
Kommentarer
Trackback