<3

tänka att man ena stunden kan vara så glad och bara minuterna efter vara ganska deppig.
det är inte lätt att bo med avstånd, och det är inte lätt att hälsa på heller!!

well, jag antar att det är så som livet ska vara??

jag ska försöka ta mig in mot kristianstad däär jag ska shoppa lite, och träffa anna..

nu ska jag sluta vara deppig...

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0